Isa사 Jesaja이사야서 Jesaja이사야서, 소개

번역본

Jesaja (”Herren är frälsningen”) fick sin kallelse ca 740 f Kr (kap 6) och förkunnade sedan i Jerusalem under ca 50 år, särskilt under kungarna Ahas (735-715 f Kr, kap 7) och Hiskia (715-686 f Kr, kap 36-39). Enligt traditionen blev han ihjälsågad som martyr under Manasse någon gång efter 686 f Kr (se not till Hebr 11:37). Under Jesajas tid levde Juda rike i yttre välgång, och den religiösa aktiviteten var stor. Men folket levde samtidigt i oärlighet, avguderi och förakt för Herren, vilket fördömdes av Jesaja och hans samtida Mika, Hosea och Amos.

I bokens centrum står den stora assyriska invasionen år 701 f Kr (36-39). I den första delen (1-35) beskrivs vad som leder fram till invasionen: folkets synd (1-5) och bristande tillit inför hotet först från Damaskus år 735 f Kr (7-12) och sedan från Assyrien (28-33). Efter domsord över olika hednafolk (13-23) vidgas perspektivet till världsomspännande dom och frälsning (24-27, 34-35).

Den andra delen (40-66) förmedlar tröst och hopp efter invasion och deportation: frälsning från Assur-Babel (40-48), frälsning från synden (49-57) och förnyelse för Sion (58-66). Den jordiska straffdomen och räddningen genom Koresh 539 f Kr (44:28f) förebildar Guds slutliga dom och frälsning genom Messias.

Jesajas bok är särskilt rik på profetior om Messias. Han profeterar t ex om Messias födelse (7:14, 9:6, 11), framträdande (40), försoningslidande (53) och frälsningsuppdrag (42, 49, 61). Jesajas bok citeras därför mer i NT än någon annan profetbok.