여러 번역본으로 본 시편 69
Kärnbibeln
69:0
SKB
[Psalmen är den längsta bönen om Guds hjälp och ingripande i hela Psaltaren. Bönen har flera olika teman: personliga problem, fiender, egen synd och hur Gud upplevs overksam och tillåter lidande. Här finns även en sektion med den lidande tjänaren (vers 8-13) som har profetiska undertoner och citeras av Jesus. I sig självt är inget av dessa teman ovanliga i Psaltarens böner, det speciella är att alla finns samlade i en lång bön. Psalmen visar hur komplext livet kan vara och hur alla dessa områden kan påverka. Författare: David Citeras: Vers 5 citeras i Joh 15:25 Vers 10a citeras om Jesu uttalande i Joh 2:17 Vers 10b citeras i Rom 15:3 Vers 4 och 22, Jesu törst och vinättika, se Matt 27:34, 48; Mark 15:36; Luk 23:36; Joh 19:28-29 Vers 23-24 citeras av Paulus i Rom 11:9-10 Vers 26 citeras angående blodsåkern där Judas dog, se Apg 1:20 Struktur: Psalmen börjar med problem men avslutas i lovprisning. 1. Bön till Gud, vers 1-30 2. Individuell lovprisning, vers 31-34 3. Gemensam lovprisning, vers 35-37]
69:1
SKB
Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.] Till liljorna (hebr. al-shoshannim) [en symbol för skönhet, kan syfta på en då känd melodi eller ett sexsträngat instrument], av (till) David. [Ordet lilja/liljor används i fyra psalmer, se Ps 45:1; 60:1; 80:1.] ______ [Den första sektionen, vers 2-30, ramas in av ordet ”fräls”.]
69:2
SKB
Fräls (rädda) mig Gud (Elohim) för vattnen [bildligt för kaos] har kommit ända upp till halsen (nacken, själen – hebr. nefesh). [Hebr. nefesh beskriver en levande varelse och överästts med ordet själ. Psalmisten jämför sig själv med en hjälplös, drunknande man. Hela hans existens är i fara, se även Ps 105:18; Ords 23:2; Jona 2:6.]
69:3
SKB
Jag har sjunkit djupt i dyn, utan fotfäste, jag har hamnat på djupt vatten och en flodvåg översköljer mig.
69:4
SKB
Jag är utmattad av mitt ropande (i bön), min strupe är uttorkad, mina ögon sviker mig i min väntan efter Gud (Elohim).
69:5
SKB
Fler än hårstråna på mitt huvud, är de som hatar mig utan orsak. Många (starka, som ett vilddjur som knäcker ett ben i sin käke) är de som vill fullständigt släcka ut (tysta) mig, som attackerar med sin lögn. Vad jag inte stulit måste jag nu ersätta det?
69:6
SKB
Gud (Elohim) du känner till, vet allt, om min dårskap. Mina överträdelser är inte dolda för dig.
69:7
SKB
Må de som sätter sitt hopp till dig, inte skämmas för min skull, Herre (Adonai), Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot). Låt inte dem som söker dig hamna i förvirring genom mig, Israels Gud (Elohim).
69:8
SKB
För din skull har jag utstått hån, förvirring har täckt mitt ansikte.
69:9
SKB
Jag har blivit en främling för mina bröder, som en främling för min mors söner.
69:10
SKB
Nitälskan (en djup passion och kärlek) för ditt hus har ätit upp (förtärt) mig, och smädelserna från dem som smädar dig har fallit över mig.
69:11
SKB
När jag grät och fastade (utgöt min själ – hela min person), blev det till smädelse för mig (hånade de, gjorde de sig lustiga över min längtan efter dig).
69:12
SKB
Jag klädde mig i sorgdräkt (säckklädnad), men jag blev som ett ordspråk för dem.
69:13
SKB
De som sitter i portarna [inflytelserika, ”fint folk”] pratar (skvallrar) om mig och jag är ämnet för dryckesvisorna bland dem som dricker sig druckna [de på samhällets botten]. [I detta stycke, vers 14-19, finns femton imperativ efter bönen ”svara mig” i vers 14.]
69:14
SKB
Men jag låter mina böner gå till dig, Gud (Jahveh), i nådens tid [då Gud välkomnar, accepterar, villkorad nåd – hebr. ratson, se 3 Mos 1:4.] Gud (Elohim) i din stora nåd (kärleksfulla omsorg – hebr. chesed) svara mig med sanningen om din frälsning (med sanningen som befriar). [I denna vers finns både villkorad nåd (hebr. ratson) och kärleksfull omsorgsnåd (hebr. chesed). Genom hela Bibeln hör nåd och sanning ihop. De finns i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, men nåden kommer alltid först. Den sista delen klingar likt Jesu uttalande i Joh 8:32: sanningen ska göra er fria!]
69:15
SKB
Rädda (ryck bort) mig från dyn och låt mig inte sjunka, låt mig bli befriad från dem som hatar mig, upp ur de djupa vattnen.
69:16
SKB
Låt inte flodvågen dränka mig; låt inte djupet svälja mig; låt inte slukhålet stänga sin mun över mig!
69:17
SKB
Svara mig, Herre (Jahveh), för din nåd (kärleksfulla omsorg) är god; i enlighet med din stora barmhärtighet (oändliga, medkännande nåd). Vänd ditt ansikte till mig,
69:18
SKB
och dölj (göm) inte ditt ansikte för din tjänare. [Att dölja sitt ansikte betyder att ignorera, se Ps 13:2; 51:11, eller ännu starkare att avvisa, se Ps 30:8; 88:14] För jag är i nöd, svara mig med hast (fort).
69:19
SKB
Kom till (nära) min själ (mitt liv, hela min person), återlös den, betala lösensumman för mina fienders skull.
69:20
SKB
Du känner till (vet allt om) mina förebråelser, min skam och min förvirring. Dina motståndare finns alla inför dig;
69:21
SKB
förakt har brutit ner mitt hjärta och jag är svårt sjuk. Jag söker efter någon som kan visa medlidande, men där finns ingen, och efter tröstare, men fann ingen.
69:22
SKB
De har lagt gift (galla, bitterhet) i min mat och i min törst gav de mig vinättika att dricka. [Hebr. rosh används för gift, ofta framtaget från en växt (Hos 10:4; Amos 6:12) eller ormgift, se 5 Mos 32:33; Job 20:16. När Jesus hänger på korset erbjöds han först galla för att mildra lidandet, vilket han nekade (Matt 27:34). Sedan erbjuds han surt vin som han tog, vilket förlängde lidandet, se Joh 19:29.]
69:23
SKB
Låt deras bord framför dem bli en snara, och deras frid (säkerhet, trygga förhållanden) bli en fälla för dem.
69:24
SKB
Låt deras ögon förmörkas så att de inte ser, och låt deras höfter skaka.
69:25
SKB
Utgjut din harm över dem och låt din brinnande vrede hinna ikapp dem.
69:26
SKB
Låt deras läger bli öde, låt ingen få bo i deras tält. [Nu ges orsaken till varför psalmisten ber som han ber. Här finns likheter med Job och den lidande tjänaren i Jes 53:3-5.]
69:27
SKB
Eftersom de förföljer honom som du har slagit (disciplinerat) och räknar [återberättar, sprider rykten om] din slagnes lidande.
69:28
SKB
Ge dem (addera) överträdelse till deras överträdelser och låt dem inte komma in i din rättfärdighet.
69:29
SKB
Låt dem raderas ur Livets bok och låt dem inte bli upptecknade bland de rättfärdiga.
69:30
SKB
Jag är plågad och i smärta, låt din frälsning (räddning), Gud (Elohim), beskydda mig (sätta mig på en hög plats).
69:31
SKB
Låt mig prisa Herrens (Elohims) namn med sång (hebr. shir) och upplyfta honom med tacksägelse.
69:32
SKB
Det ska behaga Herren (Jahveh) mer än [ett offer av] nötboskap [hebr. shor, snarlikt med sång i vers 31] eller [en fullvuxen] en tjur med horn och klövar. [3 Mos 11:3]
69:33
SKB
De ödmjuka (betryckta, fattiga) ska se det och vara glada. [Att offra oxar var dyrt.] Ni som frågar efter (söker, tar er tillflykt till, ofta träder fram inför) Herren (Elohim) – ja, era hjärtan ska återupplivas.
69:34
SKB
För Herren (Jahveh) lyssnar till de fattiga och behövande, och försmår inte dem som är fångar (i fångenskap).
69:35
SKB
Låt himlarna och jorden prisa honom, havet och allt som rör sig däri.
69:36
SKB
För Gud (Elohim) ska frälsa Sion [tempelberget i Jerusalem] och åter bygga upp Juda städer. Sedan ska de bo där och besitta det [Sion – Jerusalem, se Ps 48:13; 102:14].
69:37
SKB
Hans tjänares barn ska ärva det och de som älskar hans namn ska bo där.