Przysłów 8 w różnych przekładach
Kärnbibeln
8:1
SKB
Är det inte så att fru vishet ropar, och fröken förstånd höjer sin röst? [I motsats till den lösaktiga kvinnan i kapitlet innan så är det inget hemlighetsmakeri, inbjudan att ta emot vishet och förstånd går ut helt öppet till alla.]
8:2
SKB
Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna möts (vid vägskälet).
8:3
SKB
Intill portarna, vid ingången till staden ropar hon (klart och tydligt):
8:4
SKB
”Till er människor (män – hebr. ish), jag ropar på er, och jag riktar mig till hela mänskligheten (människors barn – hebr. bene adam).
8:5
SKB
Ni oförståndiga, lär er klokhet (lär er urskilja vishet), ni [självgoda arroganta] dårar, skaffa ett hjärta av förstånd (vishet, urskillningsförmåga).
8:6
SKB
Lyssna, för jag vill berätta om fantastiska (förträffliga, överlägsna) saker, när jag öppnar min mun så talar jag det som är rätt.
8:7
SKB
Min mun talar (mumlar lågmält) vad som är sant (fast, bestående), eftersom mina läppar hatar (avskyr) ondska.
8:8
SKB
Alla ord från min mun är rättfärdiga, i dem finns inget motstridigt (falskt, avogt) eller förvridet (fördärvat, korrupt, slingrande, perverst).
8:9
SKB
De är uppenbara (självklara, lättillgängliga) för den som förstår, och rätta för den som ständigt lär sig (hittar, fördjupar sin kunskap).
8:10
SKB
Ta hellre emot min undervisning (förmaning) än [strävan efter] silver, och [min] kunskap hellre än utvalt guld.
8:11
SKB
Vishet är bättre än rubiner och pärlor, ingenting som du kan tänkas önska dig går upp emot henne.
8:12
SKB
Jag, visheten bor tillsammans med förstånd, jag visar vägen till (ger klarhet, lär ut, äger) kunskap och insikt (gott omdöme).
8:13
SKB
Att frukta (vörda, respektera) Herren (Jahveh) är att hata [att inte göra] det onda. Högfärd (stolthet) och högmod (arrogans, pompa: svulstig ståt), ja, en ond väg [ett ont leverne] och en fördärvad (falsk, bedräglig) mun [perverst och förvridet tal], det hatar jag.”
8:14
SKB
”Jag [visheten personifierad] har alla råd (anvisningar, rekommendationer), jag är förstånd, jag har makt (kraft).
8:15
SKB
Genom mig regerar kungar (ledare) och dömer furstar rättvist (genom vishet kan rättvisa lagar skapas).
8:16
SKB
Genom mig regerar härskare (ledare), och stormän, ja, alla rättfärdiga ledare (domare) på jorden.
8:17
SKB
Jag älskar dem som älskar mig, och de som söker mig tidigt (som första prioritet, med ett ärligt hjärta, intensivt) finner mig.
8:18
SKB
Rikedom och ära finns hos mig, bestående välgång (framgång i varje område och relation) och rättfärdighet.
8:19
SKB
Min frukt är bättre än guld, ja, bättre än finaste guld, den vinning (utdelning, förtjänst) jag ger är bättre än utvalt silver.
8:20
SKB
Jag går på rättfärdighetens väg, mitt på rättvisans stigar (välkända upptrampade gångvägar),
8:21
SKB
för att förse dem som älskar mig (har som livsstil att älska mig) med tillgångar (rikedomar, arv), och fylla deras förrådshus.”
8:22
SKB
”Herren (Jahveh) förvärvade (födde, skapade) mig [visheten personifierad] först av allt, först av hans forntida skapelseverk.
8:23
SKB
Jag blev tillsatt [fick min position] från evighet, från starten (först, som huvud), ja, redan innan jorden fanns.
8:24
SKB
När det ännu inte fanns oceaners djup, föddes jag, när det ännu inte fanns källor som flödade över med vatten.
8:25
SKB
Innan bergen fick sin form (grund), innan höjderna hade skapats, föddes jag.
8:26
SKB
Innan han hade skapat öppet land och fälten eller jordens (markens) första stoft (partiklar).
8:27
SKB
När han beredde (fastställde) himlarna, fanns jag [visheten personifierad] där, när han ritade en cirkel över [vatten] djupen.
8:28
SKB
När han stadfäste molnen däruppe, då de underjordiska vattenkällorna växte sig starka. [För att hålla uppe vattnet ovanför och hålla tillbaka vattnet under, se 1 Mos 1:7-11; Job 26:8.]
8:29
SKB
När han satte upp havets kustlinjer så att de inte skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grund (fundament, grundval).
8:30
SKB
Då var jag [visheten personifierad] bredvid honom som en mästare (koordinator av arbetet), och jag var dagligen hans ögonsten, och jag gladde mig alltid inför honom.
8:31
SKB
Jag gladde mig (njöt, var förtjust) på den bebodda delen av jorden, jag fann nöje i (roades av) att vara bland människorna.”
8:32
SKB
”Lyssna nu därför på mig [visheten personifierad], mina vänner (barn): Välsignade (glada, lyckliga, avundsvärda) är de som håller sig till mina vägar.
8:33
SKB
Ta till er min tillrättavisning (förmaning) och bli visa, ignorera (förkasta, vägra) den inte.
8:34
SKB
Välsignad (salig, lycklig, avundsvärd) är den som lyssnar på mig, som dagligen vakar vid mina portar och väntar utanför dörrposterna.
8:35
SKB
För den som ständigt finner mig [visheten personifierad], hittar livet och får (producerar, drar till sig) Herrens (Jahvehs) villkorade nåd (favör, glädje, fröjd, gillande, acceptans – hebr. ratson).
8:36
SKB
Men den som undviker (syndar mot) mig skadar sig själv (sin egen själ – hebr. nefesh), alla som hatar (avvisar) mig älskar döden.”