Özdeyişler 29 farklı çevirilerde
Kärnbibeln
29:1
SKB
Den som gång på gång tillrättavisas men vägrar att ta emot några råd (förblir hårdnackad), han kommer plötsligt att krossas (bli helt förgjord), och är helt utan räddning (kan inte återhämta sig).
29:2
SKB
När de rättfärdiga regerar (är i auktoritet, har majoritet), gläder sig folket, men när den ogudaktige (syndaren, den kriminelle) regerar då suckar (sörjer) folket.
29:3
SKB
Den som älskar vishet gläder sin far, men den som är med prostituerade slösar hans rikedom.
29:4
SKB
En kung ger stabilitet till ett land genom rättvisa, men den som övertaxerar (ordagrant: en man av offergåvor), han ödelägger det.
29:5
SKB
Den som smickrar sin nästa [ordagrant ”slätar ut” eller ”utjämnar”, dvs. inte tar upp saker som behöver redas ut] breder ut ett nät framför sina egna steg (fötter – hebr. paam). [Konsekvensen av att säga att allt är väl och smickra någon, när det i själva verket inte är sanningen gör att det blir trassel i relationer.]
29:6
SKB
En ond persons överträdelse för med sig en snara, men den rättfärdige sjunger och gläder sig. [Den rättfärdige har en tillförsikt och trygghet i Gud som gör att han kan glädja sig.]
29:7
SKB
Den rättfärdige bryr sig om (engagerar sig och tänker på) de svagas rättigheter, men en ond man har inget intresse av sådan kunskap.
29:8
SKB
Dårar kan uppvigla (skapa upplopp i) en stad, men visa män får vreden att lägga sig.
29:9
SKB
Om en vis man går till rätta (argumenterar) med en dåre, då möts han av ilska och hånskratt om vartannat, och det blir aldrig en lugn stund. [Det är omöjligt att komma överens med en dåre och få ett avslut på en tvist oavsett vilket humör dåren är på.]
29:10
SKB
De blodtörstiga hatar den som är oskyldig (den som är ren och vill leva rätt), men de rättfärdiga skyddar hans liv.
29:11
SKB
En [självgod högfärdig] dåre ventilerar alla sina känslor (har ingen självkontroll), men den vise behärskar sig [stillar sina känslor].
29:12
SKB
Om en ledare (furste) har för vana att lyssna på (uppmärksamma, ta till sig) lögn (falskhet), då blir hans undersåtar också ohederliga (ogudaktiga, överträder lagar, begår brott, ljuger).
29:13
SKB
Den fattige och den som förtrycker människor har detta gemensamt: Herren (Jahveh) ger deras ögon ljus. [Alla människor har fått livet som en gåva.]
29:14
SKB
Den kung (ledare) som behandlar de svaga rättvist [dömer rättvist oavsett status], hans tron ska bestå för alltid.
29:15
SKB
Bestraffning och tillrättavisning ger vishet, men en yngling (tonåring) lämnat till sig själv [utan uppfostran och tillsyn] drar skam över sin mor.
29:16
SKB
När de ogudaktiga (syndarna, kriminella) blir fler (i antal och auktoritet) då ökar också synden (överträdelserna), men de rättfärdiga ska se deras fall. [Oavsett hur djupt synden har nått så finns det hopp, de rättfärdiga ska en dag se rättfärdigheten segra!]
29:17
SKB
Tillrättavisa din son [undervisa och träna honom i det som är rätt], så får du lugn och ro (vila, frid). Ja, han blir en glädje för dig.
29:18
SKB
Där det inte finns någon profetisk uppenbarelse (vision, klarsyn, ingen uppenbarelse om Gud och hans ord), där släpper folket sina hämningar (behärskning, självkontroll, återhållsamhet), men den som håller undervisningen [följer Guds instruktioner – hebr. Torah], han är välsignad (lycklig, avundsvärd). [Om det inte finns något högre mål och mening i en människas liv, då finns det ingen anledning att kämpa för det rätta, då lever man bara för dagen och släpper sina hämningar.]
29:19
SKB
En tjänare blir inte tillrättavisad med bara ord, han kanske förstår, men kommer inte att gensvara.
29:20
SKB
Ser du en människa som är alltför ivrig att tala (talar i tid och otid)? Det finns större hopp för en självgod dåre än för honom.
29:21
SKB
Om en tjänare skäms bort från ungdomen, då blir han uppstudsig med tiden. [Han blir till sist otacksam och glömmer bort varifrån han kom, han blir svag och till en sorg för kungen.]
29:22
SKB
En ilsken man rör upp trätor (ordstrider), den som är hetlevrad begår många synder.
29:23
SKB
En människas högmod tvingar denne att böja (ödmjuka) sig, medan den som har en ödmjuk ande kommer att äras.
29:24
SKB
Den som delar [stöldgods] med en tjuv hatar sitt eget liv (hälaren är sin egen fiende). Han hör eden [i rättssalen], men berättar inget.
29:25
SKB
Människofruktan för med sig en snara [Ords 29:6], men den som förtröstar på (sätter sitt hopp till; tar sin tillflykt till) Herren (Jahveh) blir beskyddad [satt i säkerhet på en oåtkomlig höjd]. [Ständig oro och vaksamhet gentemot människor liknas vid en snara, medan en upphöjd och säker plats ger ro och frihet att se verkligheten utifrån Guds perspektiv.]
29:26
SKB
Många söker (kräver) att få komma inför en ledare [för att få bekräftelse, rättvisa, förmåner], men Herren (Jahveh) är den som [rättvist] dömer varje människa.
29:27
SKB
En orättfärdig man är avskyvärd (motbjudande) för de rättfärdiga, på samma sätt är den som har en god moral (vandrar rätt) avskyvärd (motbjudande) för den ogudaktige.