Kazatel 5 v různých překladech
Reformationsbibeln
5:1
SRB26
Var inte för snar med din mun och låt inte ditt hjärta förhasta sig med att uttala något ord inför Gud. För Gud är i himlen och du är på jorden. Låt därför dina ord vara få.
5:2
SRB26
Ty där omsorgerna är många där kommer drömmar, och dårens röst känns igen genom de många orden.
5:3
SRB26
När du ger Gud ett löfte, så dröj inte att uppfylla det, för han har inget behag till dårar. Håll det du har lovat.
5:4
SRB26
Det är bättre att du inte lovar något, än att du lovar och inte håller det.
5:5
SRB26
Låt inte din mun förleda din kropp att synda, säg inte heller inför ängeln att det var ett misstag. Varför skulle Gud behöva vredgas för dina ords skull och förstöra dina händers verk?
5:6
SRB26
För där det är många drömmar och många ord där är det också mycket fåfänglighet. Men frukta du Gud!
5:7
SRB26
Om du ser att den fattige förtrycks och att rätt och rättfärdighet i landet kränks, så bli inte förvånad över detta, för en högre vakar över den höge och ännu högre över dem båda.
5:8
SRB26
Dessutom är jordens avkastning för alla, kungen själv blir försedd av marken.
5:9
SRB26
Den som älskar pengar blir inte mätt på pengar, inte heller den som älskar rikedom. Detta är också fåfänglighet.
5:10
SRB26
Ju fler ägodelar desto fler som tär på dem. Vilken nytta har ägaren av dem förutom att få se på dem med sina ögon?
5:11
SRB26
För arbetaren är sömnen god, vare sig han har mycket eller lite att äta, men den rikes överflöd ger honom ingen ro att sova.
5:12
SRB26
Det finns ett smärtsamt elände som jag har sett under solen: hopsparad rikedom blir till skada för sin ägare.
5:13
SRB26
Och när dessa rikedomar går förlorade genom någon olycka får hans son ingenting.
5:14
SRB26
Lika naken som han kom ur moderlivet ska han återvända, för att gå bort som han kom, och inget av allt som han med möda samlat kan han ta med sig.
5:15
SRB26
Och detta är också något ont och beklämmande, att likadan som han kom, så ska han gå bort. Och vilken vinst har den som har arbetat för vinden?
5:16
SRB26
I alla sina dagar äter han i mörker och i djupaste missmod, sjukdom och förbittring.
5:17
SRB26
Se, detta är vad jag har insett: det är gott och skönt för människan att äta och dricka och finna glädje i all sin möda som hon gör under solen alla sina livsdagar som Gud ger henne, för det är hennes del.
5:18
SRB26
Om Gud har gett åt någon rikedom och skatter och förmågan att äta av det och ta ut sin del och att glädja sig i sin möda, så är det en Guds gåva.
5:19
SRB26
För han tänker inte mycket på sina levnadsdagar, eftersom Gud svarar honom med glädje i hans hjärta.