Exo Exodus2 Moseboken, chapterkapitel Book of ExodusAndra Moseboken, chapterkapitel 7

Översättningar Jämför

And he hardened Par’oh’s [Pharaoh - Great House] heart, that he listened not unto them; as the LORD-Yehōvah (Messiah Pre-Incarnate) had said.1Sa 6:6; Exo 4:21

2 Moseboken 7:13 i olika översättningar

Engelska

KJV (66 books) And he hardened Pharaoh’s heart, that he hearkened not unto them; as the LORD had said.
ASV And Pharaoh’s heart was hardened, and he hearkened not unto them; as Jehovah had spoken.
BSB Still, Pharaoh’s heart was hardened, and he would not listen to them, just as the LORD had said.
DRA And Pharao’s heart was hardened, and he did not hearken to them, as the Lord had commanded.
FBV But Pharaoh had a hard, stubborn attitude, and he wouldn't listen to them, as the Lord had predicted.
GNV So Pharaohs heart was hardened, and hee hearkened not to them, as the Lord had saide.
JPS And Pharaoh's heart was hardened, and he hearkened not unto them; as the LORD had spoken.
LSV and the heart of Pharaoh is strong, and he has not listened to them, as YHWH has spoken.
NIV (US) Yet Pharaoh’s heart became hard and he would not listen to them, just as the Lord had said.
OJB And He hardened lev Pharaoh, that he paid heed not unto them; as Hashem had said.
Onkelos (Etheridge) And Pharoh’s heart was hardened, and be would not hearken to them, as the Lord had said.
T4T But the king continued to be stubborn [IDM], just as Yahweh had predicted, and he would not pay attention to what Aaron and Moses/I said.
WEB (US) Pharaoh’s heart was hardened, and he didn’t listen to them, as Yahweh had spoken.
WEB (UK) Pharaoh’s heart was hardened, and he didn’t listen to them, as the LORD had spoken.

Svenska

SRB26 Men han förhärdade faraos hjärta, så att han inte lyssnade på dem, såsom HERREN hade sagt.
SKB Men faraos hjärta blev förhärdat (tillslutet – hebr. chazaq) och han lyssnade inte till dem, precis som Herren (Jahveh) hade talat. [Det hebreiska ordet chazaq betyder att ”förhärda” och ”tillsluta”. När det används om hjärtat beskriver det en vilja som är orubblig och hård. Den hebreiska verbformen här anger inte om det är farao själv eller Gud som initierar förhärdandet. Samma öppna skrivsätt används även i 2 Mos 7:22; 8:19; 9:7. Gud känner människans hjärta och kan förutsäga människors agerande, se Jer 17:10. När Mose först kallas berättar Herren att han vet att farao kommer göra motstånd och vägra att släppa israeliterna, se 2 Mos 3:19-20. Han har också berättat att han i slutändan kommer att förhärda faraos hjärta, se 2 Mos 4:21; 7:3. Är farao då bara en bricka i Guds spel utan någon egen vilja? Under de tio plågorna framträder ett mönster där det sker ett gradvis förhärdande där farao själv först förhärdar sitt eget hjärta, se 2 Mos 8:15, 32; 9:13. Efter femte plågan sker ett skifte, vid den sjätte plågan står det för första gången att Gud förhärdar faraos hjärta, se 2 Mos 9:34. Vid sjunde plågan förhärdar farao på nytt sitt eget hjärta, men nu verkar han ha passerat en gräns utan återvändo. Från och med åttonde plågan och framåt är det Herren som förhärdar honom ytterligare, se 2 Mos 10:1, 20; 10:27; 11:10. 1. Blod: Faraos hjärta ”blev hårt”, se 2 Mos 7:22 2. Grodor: Farao ”förhärdade sitt eget hjärta”, se 2 Mos 8:15 3. Insekter: Faraos hjärta ”blev hårt”, se 2 Mos 8:19 4. Flugor (skalbaggar): Farao ”förhärdade sitt eget hjärta”, se 2 Mos 8:32 5. Boskap dör: Faraos hjärta blev hårt, se 2 Mos 9:7 6. Bölder: ” Herren förhärdade faraos hjärta”, se 2 Mos 9:12 7. Hagel och eld: Farao ”förhärdade sitt eget hjärta”, se 2 Mos 9:34 8. Gräshoppor: Herren säger: ” Jag har förhärdat faraos hjärta”, se 2 Mos 10:1, 20 9. Mörker: ” Herren förhärdade faraos hjärta”, se 2 Mos 10:27 10. Den förstföddes död: ” Herren förhärdade faraos hjärta”, se 2 Mos 11:10 De nio första plågorna (tecknen) kan grupperas i tre grupper med tre plågor i varje grupp. De följer ett liknande mönster: Vid de två första plågorna varnas farao, medan den tredje plågan (i varje grupp) sker utan varning. Vid de tre första plågorna är det Aron som håller ut sin stav (2 Mos 7:19; 8:6, 17). Den fjärde och femte sänds från Gud (2 Mos 8:21; 9:3). Vid den sjätte plågan använder Mose sina händer och kastar aska i luften (2 Mos 10:9) och i de tre sista sträcker han ut sin hand (2 Mos 9:23; 10:13, 22). Den tionde plågan kommer från Gud, se 2 Mos 12:29.]