Vad vi tror på

Vi bekänner den apostoliska trosbekännelsen som uttryck för vår tro, och det är detta vi står på i vår tjänst:

Vi tror på Gud Fader allsmäktig,

himmelens och jordens skapare,

Vi tror ock på Jesus Kristus,

hans enfödde Son, vår Herre,

vilken är avlad av den helige Ande,

född av jungfrun Maria,

pinad under Pontius Pilatus,

korsfäst, död och begraven,

nederstigen till dödsriket,

på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda,

uppstigen till himmelen,

sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida,

därifrån igenkommande till att döma levande och döda.

Vi tror ock på den helige Ande,

en helig, allmännelig kyrka,

de heligas samfund,

syndernas förlåtelse,

de dödas uppståndelse

och ett evigt liv.

Amen.

(Apostoliska trosbekännelsen)

Idag tror en del människor som kallar sig kristna inte alltid på samma sak som vi. Därför förklarar vi här hur vi förstår denna trosbekännelse.

Treenigheten

Vi tror att det bara finns en Gud, och att denna Gud finns i tre personer: Fadern, Sonen och den helige Ande.

Treenigheten är på många sätt en stor hemlighet för oss. Men samtidigt är den en exakt sammanfattning av många bibliska sanningar om vår underbara och enastående Guds väsen.

Gud Fadern

Vi tror på Gud Fader allsmäktig,

himmelens och jordens skapare.

Det finns en sann Gud — den Gud som kristna tror på. Andra religioners gudar är bedragare, avgudar, falska gudar. Gud är den ende sanne Guden, och han har makt att skapa, förstöra och frälsa.

Templet invigs. HERRENS ark förs in i templet.
För att alla folk på jorden ska veta att HERREN är Gud och att det inte finns någon annan.

1 Kungaboken 8:60

För du är stor och gör under, bara du är Gud.

Psaltaren 86:10

Hiskias bön. Jesajas profetia mot assyrierna. Sanheribs fall.
Men nu, HERRE vår Gud, jag ber dig, rädda oss ur hans hand, så att alla riken på jorden ska inse att du är HERREN Gud, ja, endast du.

2 Kungaboken 19:19

Rättfärdighet genom Jesu Kristi tro
eftersom det är en Gud som ska göra den omskurne rättfärdig av tro och den oomskurne genom tron.

Romarbrevet 3:30

Tro och gärningar
Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Också de onda andarna tror det och bävar.

Jakobsbrevet 2:19

Det finns bara en Gud. Så var det på Gamla testamentets tid. Så var det på Nya testamentets tid. Så var det under kyrkans första århundraden. Så är det i dag.

I dagens värld finns det vid sidan av kristendomen många andra religioner — hinduism, shintoism, hedendom, svart magi, islam, judendom, alla slags stamreligioner och så vidare. Men deras gudar är inget annat än avgudar. Vissa människor tillber demoner. Vissa hedrar den skapade världen. Och vissa tillber produkterna av sin egen fantasi. Bibeln säger att bara den kristna Guden verkligen är Gud, att bara den kristna Guden ska döma världen och att bara den kristna Guden har makt att frälsa oss.

Faderns makt har inga gränser, för han har kraften och förmågan att göra allt han vill. Hans makt har ingen like, för han är den ende som har sådan makt, och bara en Gud är allsmäktig.

Vi tror att vår Gud är himmelens och jordens skapare, att Gud ensam har skapat universum. Och Gud ensam fortsätter att ge liv åt allt som finns och upprätthåller den värld han har skapat.

Fastän Fadern har den ledande rollen när det gäller att skapa och upprätthålla himmel och jord, ser vi i Skriften att hela treenigheten deltar i dessa verk. Sonen var medlet, eller redskapet, genom vilket Fadern skapade världen och genom vilket han fortfarande upprätthåller den i dag. Den helige Andes del i skapelsen uttrycks mindre tydligt i Skriften.

Skapelsen.
I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Och jorden var öde och tom, och mörker var över djupet, och Guds Ande svävade över vattnet.

1 Moseboken 1:1, 2

Orden Guds Ande syftar bokstavligen på Gud i alla hans personer. Men utifrån vår nytestamentliga utgångspunkt ser vi att här pekas verket av en person i treenigheten ut — den helige Ande.

Jesus Kristus

Vi tror ock på Jesus Kristus, hans enfödde Son, vår Herre, vilken är avlad av den helige Ande, född av jungfrun Maria, pinad under Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven, nederstigen till dödsriket, på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda, uppstigen till himmelen, sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida, därifrån igenkommande till att döma levande och döda.

Nya testamentet talar om Jesus som Guds Son och pekar därmed på hans plats i treenigheten. Det talar om den gudomlighet som tillhör Jesus och om hans eviga sonskap, som fanns redan innan han kom till jorden. Jesus är Guds enda Son, född av evighet och alltid existerande.

Jesus botar en sjuk vid Betesda och betygar inför judarna sin gudom.
Därför sökte judarna ännu mer efter att döda honom, eftersom han inte bara bröt sabbaten, utan också sa att Gud var hans Fader och gjorde sig själv lik Gud.

Johannes 5:18

Jesus var också en fullvärdig människa: han blev avlad av den helige Ande och föddes av jungfrun Maria. Liksom alla människor efter Adam och Eva började han sitt liv i moderlivet; Marias graviditet förlöpte på naturligt sätt och slutade i rätt tid med Jesu födelse, och även den händelsen var helt naturlig. Det fick till och med hennes trolovade Josef att tvivla på att hon hade varit trogen, men Gud visade honom sanningen i en dröm. Så ser vi att barnet Jesus kom till världen på samma sätt som vanliga människobarn föds.

Av Skriften ser vi att Jesus led under Pontius Pilatus, blev korsfäst, dog och blev begraven. Det är händelser som Jesus bara kunde genomleva genom att verkligen vara människa.

När Jesus dör talar han om sin ”själ” eller sin ”ande”:

Jesu död
Och när Jesus hade ropat med hög röst, sa han: Fader, i dina händer överlämnar jag min ande, och när han hade sagt detta gav han upp andan.

Lukas 23:46

När Jesus dör på korset vet han att hans kropp visserligen ska läggas i graven, men att hans mänskliga ande (det vill säga hans själ) ska gå till Gud Fadern.

Av Skriften ser vi också att Kristi död betalar för synden, eftersom Kristus blev offret i vårt ställe. Jesus tog på sig skulden för vår synd och bar straffet för den. När vi kommer till tro på Kristus tillämpas det som hans död åstadkom på oss, och vi får syndernas förlåtelse och frid med Gud.

Genom sin uppståndelse besegrade Jesus döden, och från och med nu har döden ingen makt över hans folk. Ja, vi dör en fysisk död, men våra själar är odödliga och lider inte dödens kval. Dessutom betyder Jesu uppståndelse att Gud en dag ska ge också oss uppståndna kroppar — sådana som Jesus har nu — som inte längre är underkastade döden.

Jesus är medelpunkten i vår tro. Han är universums Herre, den medelpunkt kring vilken hela mänsklighetens historia kretsar. Han är vår Gud, vår överstepräst, vår konung. Och vår frälsning består i att känna honom, älska honom och finna liv i gemenskap med honom.

Den helige Ande

Vi tror ock på den helige Ande.

Sedan fjärde århundradet har den helige Andes gudomlighet knappast ifrågasatts. Den slås klart fast i Skriften och har alltid hållits fast av kyrkan. Redan under kristendomens första århundraden ifrågasattes den helige Andes gudomlighet mycket sällan, och bara av dem som envisades med att Gud är en enda person.

Det finns ställen i Skriften där den helige Ande uttryckligen kallas ”Gud”:

Ananias och hans hustrus bedrägeri och död. Apostlarna fängslas och befrias av en Herrens ängel. Gamaliels råd.
Då sa Petrus: Ananias, varför har Satan uppfyllt ditt hjärta, så att du ljög för den Helige Ande och tog undan en del av betalningen för jorden? Var den inte din, så länge du hade den kvar? Och efter att den var såld, hade du inte rätt att göra som du ville? Varför har du i ditt hjärta bestämt dig för att göra något sådant? Du har inte ljugit för människor, utan för Gud.

Apostlagärningarna 5:3, 4

När vi tillber Gud erkänner och förkunnar vi den helige Andes gudomlighet. Vi böjer oss inför honom och tjänar honom troget. Vi ber till honom, prisar honom i sånger och riktar uppmärksamheten på hans tjänst för oss genom sakramenten och de andliga gåvorna.

Den helige Ande är direkt och personligt närvarande i hela skapelsen. Genom sin Ande är Gud hos oss och bor i oss. Genom Andens kraft skapar Gud, upprätthåller, gör under och så vidare.

Kyrkan

När människor hör ordet ”kyrka” föreställer sig de flesta en byggnad där kristna samlas till gudstjänst. Det kan vara en stor, rikt dekorerad katedral. Det kan vara ett litet, enkelt kapell eller till och med ett före detta lager. Någons hem, en koja eller till och med en grotta där de troende samlas kan fungera som kyrka. Men i Bibeln betyder ”kyrkan” först och främst Guds folk, den heliga gemenskapen av dem som bekänner tron på Fadern, Sonen och den helige Ande.

Vi tror… på en helig, allmännelig kyrka

I vår tid ser många kristna inget behov av kyrkan. Uppriktigt troende människor tror ofta att kyrkan som organisation är en rent mänsklig uppfinning som bara står i vägen för människans egen relation till Gud. Men Bibelns lära är att kyrkan är Guds rike på jorden, samlingen av hans folk och det främsta medlet genom vilket han ger nåd åt dem som är honom trogna. Enligt Skriften spelar kyrkan en nyckelroll när det gäller att grunda och bevara vår relation till Gud.

Petrus kallar Jesus för Kristus den levande Gudens Son
Och jag säger dig, att du är Petrus, och på denna klippa ska jag bygga min församling, och dödsrikets portar ska inte segra över henne.

Matteus 16:18

Eftersom kyrkan har sitt ursprung i Gamla testamentet är den ingen ny inrättning. Den är samma förbundsfolk. Gud har alltid haft sitt eget folk, som under historiens gång har burit olika namn. Det viktiga är att kyrkan alltid har varit en del av Guds plan för världen.

När vi ser hur kyrkan växte fram ur Gamla testamentet till Kristi kropp i Nya testamentet, är det klart för oss att Gud upprätthåller den. Kyrkan finns därför att Gud vill det och därför att den tjänar Guds syften. Den är ingen mänsklig uppfinning och inget avsteg från Bibeln. Kyrkan är Kristi brud och Kristi kropp; den är älskad av Gud och avskild för att tjäna honom och till hans ära.

Kyrkans liv i dag skiljer sig på många sätt från de första troendes liv och från livet för de troende när den apostoliska trosbekännelsen skrevs. Men kyrkans väsen har inte förändrats. Den samlar fortfarande Guds förbundsfolk. Som förr är den det kärl som Gud har utvalt för att föra det goda budskapet ut i världen och förvandla världen till Guds rike på jorden. Vi, kyrkan, är heliga för Herren. Vi är hans rike. Vi är hans folk. I honom är vi ett med varandra. Och genom oss verkar Herren själv.

Frälsning

Vi älskar vår store Gud — Fadern, Sonen och den helige Ande. Vi värnar kyrkan som han har skapat. Men vår största glädje är den goda nyheten att vi har löftet om frälsning. Vi gläds åt visshet om att Gud älskar oss, att han förlåter våra synder och har berett en underbar framtid åt oss, både i denna värld och i den kommande.

Vi tror… på syndernas förlåtelse

Kristna som tror på Bibelns sanning erkänner att ett av de största problem som Jesu död måste lösa var syndens problem. Synden skär av oss från Guds välsignelser och drar Guds förbannelse över oss. Och vi kan inte lösa det problemet själva. När vi talar om syndens problem menar vi att synden för med sig vår fördömelse. Och om vi är utanför Kristus har vi inget sätt att bli av med synden eller dess följder.

Skillnaden mellan Guds barn och djävulens barn. Broderlig kärlek.
Var och en som gör synd bryter också mot lagen, för synd är brott mot lagen.

1 Johannesbrevet 3:4

Synden ställde mänskligheten under Guds förbannelse, bröt vår gemenskap med Gud och gjorde det omöjligt för oss att på egen hand försonas med honom. Den dömde oss till evig fördömelse, och bara Gud fann i sin barmhärtighet för gott att sända oss en Frälsare.

Syndens problem är verkligen mycket allvarligt. Hela mänskligheten är dömd till fördömelse och undergång. Vi kan inte rädda oss själva. Vi är dömda att bära Guds straff för alltid. Vi är oförmögna att återvinna hans gunst eller på något sätt täcka vår synd. Utan Guds barmhärtiga förlåtelse har vi inget hopp om frälsning.

Både judar och hedningar, som av naturen är vredens barn, blir i Kristus frälsta och levandegjorda.
Ty av nåden är ni frälsta genom tron, och det inte av er själva, Guds gåva är det, inte av gärningar, för att ingen ska berömma sig.

Efesierbrevet 2:8, 9

Fadern älskar oss lika mycket som Jesus gör. Planen för vår frälsning kom inte från Jesus utan från Fadern. Det var Fadern som sände Sonen för att dö för oss. Faderns kärlek till oss är så stor att han av fri vilja beslöt att offra sin Son för vår frälsnings skull.

Jesu samtal med Nikodemus. Johannes döparens vittnesbörd och hans lärjungar.
Ty så älskade Gud världen att han gav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.

Johannes 3:16

Skriften lär tydligt att Gud inte förlåter varje människas synder. Vissa människor får förlåtelse, andra inte. Varför är det så? Ur vår mänskliga synvinkel är orsaken att förlåtelse oftast innehåller ett inslag av personligt ansvar. Allmänt sett får de människor som tar det ansvar som läggs på dem förlåtelse; de som undviker detta ansvar har ingen förlåtelse.

Vandra i ljuset
Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.

1 Johannesbrevet 1:9

Vi tror… på de dödas uppståndelse

Vi ser också att Skriften tydligt lär att vid Kristi återkomst ska inte bara våra själar utan också våra kroppar förhärligas.

Vår kropp dör på grund av synden; den fysiska döden är straffet för människans laglöshet och syndafallet. Men den goda nyheten förkunnar att vår kropp ska förnyas. Den säger att Jesus kom för att återlösa hela människan — både själ och kropp. Och denna uppståndelse är full av härlighet. Den är orsaken till vår stora glädje och triumf. Med våra kroppars uppståndelse ska vi äntligen kunna förkunna den slutgiltiga segern över döden. Vi ska äntligen kunna ärva alla de välsignelser som Gud har berett åt oss i den nya himlen och på den nya jorden. Och vi ska äntligen med egna ögon få se Jesu Kristi seger.

Vi tror… på ett evigt liv.

Å ena sidan börjar det eviga livet för oss i det ögonblick då vi blir födda på nytt. Vår ande görs levande och ska aldrig mer dö. Å andra sidan kommer det eviga livet inte att börja fullt ut förrän också vår kropp har gjorts levande i uppståndelsen.

Livets bröd
Och detta är hans vilja, som har sänt mig, att var och en som ser Sonen och tror på honom ska ha evigt liv, och jag ska uppväcka honom på den yttersta dagen.

Johannes 6:40

På ett sätt är det riktigt att säga att det eviga livet för vår själ börjar redan i detta liv, i det ögonblick då vi blir födda på nytt. Men vi får inte livet i dess fullhet förrän våra kroppar uppväcks på domens dag. Först då kommer hela vårt väsen att vara levande inför Gud. Fram till dess har vi bara en försmak av det eviga livet, tack vare återlösningen av våra själar. Först när också våra kroppar får nytt liv ska vi alltså leva så som Gud från början har tänkt.