Mga Taga-Efeso 4 sa iba't ibang salin
KĂ€rnbibeln
4:0
SKB
[Efesierbrevets tre första kapitel beskriver den troendes position i Jesus. Nu följer tre kapitel med de praktiska tillĂ€mpningarna. Ett Ă„terkommande ord Ă€r âvandraâ. Det beskriver hur en kristen handlar och lever ut sitt kristna liv i vardagen.]
4:1
SKB
DĂ€rför [tack vare den position vi har fĂ„tt i Jesus, se kapitel 1-3] uppmanar (ber, förmanar) jag er â jag som Ă€r en fĂ„nge i Herren â att vandra (leva ett liv) vĂ€rdigt den kallelse ni fĂ„tt:
4:2
SKB
med all ödmjukhet och mildhet (saktmod) [balanserad och kontrollerad styrka som Àr fri frÄn hÀmndlystnad och bitterhet], med tÄlamod, sÄ att ni [uthÄlligt och överseende] har fördrag med varandra i [utgivande och osjÀlvisk] kÀrlek,
4:3
SKB
redo (ivriga, beredda) att bevara (vaka över) Andens enhet genom (i) fridens band. [Grekiska sundesmos beskriver nÄgot som drar samman och förenar; ett ligament, ledband eller en lÀnk, se Kol 3:14.]
4:4
SKB
Det finns en kropp [församlingen] och en Ande, precis som ni ocksÄ [en gÄng] i er kallelse blev kallade in i ett hopp,
4:5
SKB
en Herre, en tro, ett dop,
4:6
SKB
en Gud och allas Fader, som Àr över alla och genom alla och Àr i alla [som regerar över, verkar genom och lever i alla sina barn].
4:7
SKB
Ă
t var och en av oss var nÄd given, i proportion till den Smordes (Kristi) gÄva.
4:8
SKB
DÀrför stÄr det: NÀr han steg upp i höjden, ledde han ett paradtÄg av fÄngar [djÀvulen och demoner som blivit besegrade genom hans död pÄ korset] och han gav gÄvor till mÀnniskorna. [Ps 68:19]
4:9
SKB
Frasen: âhan steg uppâ, vad menas med den? InnebĂ€r det inte att han först steg ner [frĂ„n himlen] till den lĂ€gre delen, nĂ€mligen jorden? [Judiska rabbiner tolkade Ps 68 utifrĂ„n hur Mose steg upp pĂ„ berget Sinai, men Paulus visar hur psalmen talar om Jesu liv, död och uppstĂ„ndelse, se Apg 1:9-11. Om Jesus steg upp, mĂ„ste han ju ocksĂ„ ha stigit ner. Den lĂ€gre delen av jorden kan antingen syfta pĂ„ jorden, eller pĂ„ dödsriket under jorden, se 1 Pet 3:18-20; Ps 63:10.]
4:10
SKB
Den som steg ner Àr ocksÄ den som steg upp högt över alla himlarna [tre finns nÀmnda i Bibeln] för att [hans nÀrvaro ska] uppfylla allt [hela universum].
4:11
SKB
Han gav gĂ„vor [Jesus sjĂ€lv utvalde och gav mĂ€nniskor som gĂ„vor till församlingen]: NĂ„gra till att bli apostlar (budbĂ€rare), och nĂ„gra till profeter (förkunnare) [som talar inspirerade gudagivna ord om framtiden, samtiden eller det förflutna], och nĂ„gra till evangelister (förkunnare av evangeliet), och nĂ„gra till pastorer (herdar) [över hans hjord] och lĂ€rare (instruktörer) [som förklarar, lĂ€r ut logiskt och strukturerat]. [Församlingen liknas vid en kropp dĂ€r Jesus Ă€r huvudet, se Ef 4:15. Det gĂ„r att se hur dessa fem gĂ„vor har sin motsvarighet i handens fem fingrar, se 1 Kor 12:15, 21: - Aposteln â tummen som Ă€r den kortaste, men mest rörliga, och som nĂ„r alla andra fingrar för att hjĂ€lpa till pĂ„ det omrĂ„de som behövs. - Profeten â pekfingret som pekar ut riktningen. - Evangelisten â lĂ„ngfingret som nĂ„r lĂ€ngst ut. - Pastorn â ringfingret som lovat trohet till församlingen och som skyddar den som en herde. - LĂ€raren â lillfingret som ger balans Ă„t hela handen. BĂ„de Paulus och Petrus talar om andliga gĂ„vor av olika slag, se Rom 12:6-8; 1 Kor 12:8-11; 12:28-31; 1 Pet 4:10-11.]
4:12
SKB
Hans intention var att utrusta (iordningstÀlla, fullÀnda) de heliga (ett avskilt folk), för att de ska kunna göra tjÀnst och bygga upp den Smordes (Kristi) kropp (församlingen),
4:13
SKB
tills vi alla kommer fram till trons enighet och kunskapen (fullstÀndig och korrekt) om Guds Son, till ett sÄdant mÄtt av fullvuxen mognad att vi blir helt uppfyllda av den Smorde (Messias, Kristus).
4:14
SKB
SĂ„ skulle vi inte lĂ€ngre vara smĂ„barn (spĂ€dbarn) [omogna troende] som [liksom vĂ„gor] kastas hit och dit och förs (forslas) runt av varje vindkast i lĂ€ran, genom listiga mĂ€nniskors bedrĂ€gliga spel (tĂ€rningsspel, fingerfĂ€rdighet; falska spel â gr. kubeia), de som har en [förinstĂ€lld, berĂ€knande och organiserad] metod (gr. methodeia) som syftar till [att sprida] villfarelse.
4:15
SKB
Utan nÀr vi talar [och praktiserar] sanning i kÀrlek [den kÀrlek som Àr rÀttfÀrdig, osjÀlvisk och utgivande], sÄ borde vi [förstÀrkas och mogna och] i allt (i alla saker/ting) vÀxa upp [Ànda fram] till honom som Àr huvudet, den Smorde (Messias, Kristus),
4:16
SKB
han frÄn vilken hela kroppen fogas samman och hÄlls ihop (hÄlls samman) i kÀrlek, genom det stöd varje led ger, efter varje enskild dels uppmÀtta kraft (gr. energeia), som gör sÄ att kroppen vÀxer till och bygger upp sig sjÀlv i kÀrlek.
4:17
SKB
Detta sÀger jag dÀrför och vittnar om (bekrÀftar) i Herren [Paulus Äterkopplar till vers 1 och fortsÀtter med en allvarlig uppmaning]: Ni ska inte lÀngre vandra (leva) som hedningarna vandrar (lever sina liv). Deras sinne Àr tomhet [fÄfÀngliga tankar uttömda pÄ mening].
4:18
SKB
Deras förstÄnd Àr förmörkat. De Àr frÀmmande för [det andliga] livet i Gud pÄ grund av den okunnighet (ovilja) som finns i dem genom deras hjÀrtas hÄrdhet (förhÀrdelse, envishet, andliga blindhet).
4:19
SKB
Utan skam (i ett tillstÄnd av apati och okÀnslighet) har de överlÀmnat sig sjÀlva [som ett byte] till lösslÀppthet (ohÀmmad sensualitet, otyglad moral) för allt slags utövande av orenhet i ÄtrÄ (girighet, sjÀlviskhet, begÀr) [allt som deras förmörkade sinnen krÀver och Àr i konstant behov av].
4:20
SKB
Men detta var inte vad ni lÀrde er (förstod) om den Smorde (Messias, Kristus).
4:21
SKB
Om ni verkligen hade lyssnat till honom och blivit undervisade i honom, precis som den sanning som Àr (finns) i Jesus [att sanningen bor och Àr personifierad i honom]:
4:22
SKB
dĂ„ skulle ni en gĂ„ng för alla lagt bort er gamla natur (lĂ€mnat ert tidigare sĂ€tt att leva) â som blir mer och mer korrupt genom dess förföriska (lögnaktiga) lockelser (bedrĂ€gliga begĂ€r),
4:23
SKB
och istÀllet förnyats till ert sinnes ande [genom den helige Andes hjÀlp, se Jud 1:19],
4:24
SKB
och en gÄng för alla iklÀtt er den nya mÀnniskan, som Àr skapad enligt Gud (till Guds avbild) i sanningens [Jesus Àr sanningen, se vers 21 och Joh 14:6] rÀttfÀrdighet och helighet [gentemot mÀnniskor och inför Gud]. [Vid frÀlsningen lÀggs den gamla mÀnniskan bort och den nya iklÀds en gÄng för alla. DÀremot Àr den inre mÀnniskans förnyelse nÄgot som stÀndigt pÄgÄr, dÄ den troende pÄverkas bÄde av köttet och Anden, se Gal 5:17. Den gamla mÀnniskan levde efter köttet men den nya lever efter Anden.]
4:25
SKB
LÀgg dÀrför bort all lögn (falskhet) en gÄng för alla, lÄt var och en tala sanning till sin nÀsta (sin medmÀnniska), för vi Àr ju varandras lemmar (olika delar i en och samma kropp). [Paulus uppmanar de troende att vara Àrliga och sanna med varandra i sitt tal. Men det rÀcker inte, de troende mÄste ocksÄ vara Àrliga med sina kÀnslor. Att lÀgga locket pÄ och inte prata om problem löser ingenting. Gud har gett mÀnniskan kÀnslor och vi uppmanas att kÀnna glÀdje, sorg och vrede. Det gÄr inte att Àlska det goda och rÀttfÀrdighet utan att ocksÄ hata det onda och orÀttfÀrdighet. Nu följer ett bud att faktiskt visa sina kÀnslor.]
4:26
SKB
Var vred (arg), men synda inte (gÄ inte emot Guds bud, missa inte mÄlet). LÄt aldrig solen gÄ ner över er förbittring (irritation, ilska) [sÄ att frön av bitterhet sÄs in],
4:27
SKB
ge inte [ett sĂ„dant] utrymme (rum, tillfĂ€lle) för djĂ€vulen. [Paulus citerar frĂ„n Ps 4:5: âBli vred, synda inte, tĂ€nk efter i era hjĂ€rtan pĂ„ er bĂ€dd och var stilla. Selah.â Det avslutande hebreiska ordet Selah beskriver troligtvis en paus, och i sĂ„ fall illustreras pĂ„ ett praktiskt sĂ€tt eftertanke och reflektion. Paulus skriver om den sista delen med lite andra ord, men med samma betydelse. Det finns tre ord för vrede i grekiskan, och alla finns representerade i detta kapitel: - Grekiska thumos beskriver ett hett temperament som kokar över och översĂ€tts med âhĂ€ftighetâ, det förbjuds i vers 31. - Det andra ordet Ă€r parorgismos och översĂ€tts âförbittringâ, se vers 26b. Det har att göra med irritation och lĂ„ngsinthet. Det Ă€r naturligt att kĂ€nna detta, men Ă€r farligt att hĂ€rbĂ€rgera i hjĂ€rtat under lĂ„ng tid. - Den vrede som vi uppmanas kĂ€nna Ă€r orge, se vers 26a. Samma ord anvĂ€nds ocksĂ„ i vers 31 dĂ€r den fördöms om den sker impulsivt. Paulus prisar korintierna för att de kĂ€nde vrede inför synd och orĂ€ttfĂ€rdighet, se 2 Kor 7:11. Jesus kĂ€nde vrede över farisĂ©ernas tystnad och ovilja att svara pĂ„ frĂ„gan om det var tillĂ„tet att göra gott pĂ„ sabbaten, se Mark 3:5. Jesu ilska Ă€r dock inte okontrollerad. Först dagen efter att han studerat hur man sĂ„lde och köpte i templet agerar han, se Mark 11:11, 12, 15. Att ordet âutrymmeâ anvĂ€nds i vers 27 associerar ocksĂ„ till inledningen av Psalm 4: âNĂ€r jag Ă€r trĂ€ngd ger du mig rumâ, se Ps 4:1. Att lĂ„ta vreden ta överhanden och hĂ€mnas Ă€r att ge djĂ€vulen utrymme, i stĂ€llet för att lĂ€mna rum för Guds straff, se Rom 12:19.]
4:28
SKB
Den som stjÀl ska sluta stjÀla, i stÀllet arbeta pÄ ett Àrligt sÀtt med sina egna hÀnder, sÄ att han kan ge Ät dem som lider nöd. [Den som stjÀl uppmanas att i stÀllet arbeta. Paulus betonar att arbetet ska vara Àrligt, vilket indikerar att ohederliga affÀrer och svindleri ocksÄ Àr stöld. Det rÀcker alltsÄ inte att bara sluta med ett dÄligt beteende. I stÀllet för att drivas av sjÀlviskhet, dÀr man vill ta frÄn andra, blir motivationen att kunna ge till andra. Samma princip gÀller Àven vÄra ord som Àr nÀsta punkt.]
4:29
SKB
LÄt inte nÄgot omoraliskt tal (ordagrant: ruttet ord) [dvs. tal/skÀmt som Àr av dÄlig kvalité och dÀrför ohÀlsosamt och opassande att anvÀnda] komma ut (fara fram; gÄ vidare) ur er mun, utan bara sÄdant som Àr gott och hjÀlper till att bygga upp dÀr det behövs (det som Àr bra för den nödvÀndiga/behövliga uppbyggelsen), sÄ att det gynnar (ordagrant: skulle ge nÄd Ät) dem som lyssnar.
4:30
SKB
Och bedröva inte Guds helige Ande, som ni har fÄtt som ett sigill (blivit försÀkrade med) för Äterlösningens dag [med en slutgiltig befrielse genom Jesus frÄn ondska och syndens konsekvenser]. [I vers 15 uppmanar Paulus att tala och praktisera sanning i kÀrlek och i vers 25 att lÀgga bort lögnen och tala sanning. I ordet för nÄd (gr. charis, i vers 29) ryms Paulus önskan att det skulle bli till vÀlsignelse och glÀdje och föda tacksamhet hos dem som hörde pÄ.]
4:31
SKB
LĂ„t all bitterhet (allt hat) [frĂ„n en bitter rot som leder till bitter frukt, se Heb 12:15; Apg 8:23; Rom 3:13-14] och hĂ€ftighet (allt hett temperament; alla upprörda kĂ€nslor) och vrede (allt dĂ„ligt humör) och klagan (allt gnĂ€ll; alla dispyter) och nedvĂ€rderande tal (allt smĂ€dande; allt hĂ„rt föraktfullt tal) vara lĂ„ngt ifrĂ„n er, tillsammans med all ondska (illvilja; önskan att skada; alla onda planer). [Denna upprĂ€kning har ett âochâ mellan varje enskild synd. Detta skrivsĂ€tt visar att varje synd Ă€r lika allvarlig.]
4:32
SKB
Var i stĂ€llet vĂ€nliga (goda, hjĂ€lpsamma) mot varandra, ömsinta (förstĂ„ende, medkĂ€nnande) â förlĂ„t alltid (var generösa i er attityd; visa alltid nĂ„d mot) varandra, precis som Gud i den Smorde (Messias, Kristus) förlĂ€t er (visade er nĂ„d; var generös mot er). [Paulus nĂ€mner tvĂ„ egenskaper (vĂ€nliga, ömsinta) och skriver inte âochâ mellan dessa i grundtexten. Detta visar troligen att han egentligen skulle ha kunnat fortsĂ€tta med fler beskrivande ord, men att sjĂ€lva slutsatsen utifrĂ„n dessa egenskaper utgör tyngdpunkten: att förlĂ„ta och agera pĂ„ samma sĂ€tt som Jesus. HĂ€r anvĂ€nds inte det vanliga ordet för att förlĂ„ta, aphiemi (som har betydelsen att âslĂ€ppa nĂ„gotâ, se Matt 6:12), utan charizomai, som har innebörden att generöst unna varandra frihet och favör â pĂ„ samma sĂ€tt som Gud har gett oss friheten och nĂ„den i Jesus.]