Jeremía 4 í mismunandi þýðingum
Kärnbibeln
4:1
SKB
Om du vill återvända, Israel, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), återvänd till mig och om du vill slänga bort dina osmakliga ting från mina ögon och inte vill vackla,
4:2
SKB
och vill avlägga ed: Herren (Jahveh) lever, i sanning, i rätt och i rättfärdighet, då ska länderna välsigna sig i honom och i honom ska de ha sin ära.
4:3
SKB
Därför säger Herren (Jahveh) så till Juda män och till Jerusalem: Bryt åt er mark [som legat] i träda och så inte bland törnen.
4:4
SKB
Omskär er till Herren (Jahveh) [3 Mos 12:3; 5 Mos 10:16; Jer 31:33; Rom 2:25-28] och ta bort ert hjärtas förhud, ni Juda män och Jerusalems invånare, för att inte mitt raseri ska dra fram som eld och brinna så att ingen kan släcka från mitt ansikte, för era onda gärningar.
4:5
SKB
Berätta i Juda och låt det höras i Jerusalem och säg: Blås shofar i landet, ropa högt och säg: Samla (mobilisera) er och låt oss gå till de befästa städerna.
4:6
SKB
Res upp ett baner [i riktning] mot Sion. [Sätt upp en signalflagga för att leda dem som söker skydd till Jerusalem], sök skydd (rädda dig), stå inte kvar, eftersom jag ska låta ondska komma från norr [babylonierna, se Jer 1:13-14], en stor förödelse.
4:7
SKB
Ett lejon har rest sig (stigit upp) från sitt snår och en folkslagens fördärvare har gett sig iväg och gått från sin plats till att göra landet öde, så att dess städer blir ödelagda utan invånare.
4:8
SKB
Omgjorda dig därför med säcktyg, klaga och gråt, eftersom Herrens (Jahvehs) vrede inte vänder bort från oss.
4:9
SKB
Och det ska ske på den dagen, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), att kungens och furstarnas hjärta ska svikta (de tappar modet) och prästerna ska bli överraskade och profeterna ska bli undrande.
4:10
SKB
Och jag sa: Ack (åh nej), Herrarnas Herre (Adonai Jahveh), du har verkligen bedragit detta folk och Jerusalem och sagt: Ni ska ha frid (shalom), men svärdet har sträckts ut mot halsen (hebr. nefesh) [vårt liv hotas, se även Ps 69:2; 105:18; Ords 23:2; Jona 2:6].
4:11
SKB
Vid den tiden ska det sägas till detta folk [Juda] och till Jerusalem, en brännande (torr) vind från kala höjder i öknen [ska svepa ner över] dottern mitt folks väg, inte för att kasta eller för att rensa [säd].
4:12
SKB
En vind för stark för detta ska komma till mig, nu ska jag även tala rättvisa med dem. [Vinden syftar troligtvis på sirocco, en kraftig ökenvind som var för stark för att skilja agnarna från vetet, eftersom den förde bort både vetet och agnarna. Guds dom liknas vid denna vind som drabbar både goda och onda.]
4:13
SKB
Se, han kommer upp som moln och hans vagnar är som virvelvinden, hans hästar är smidigare än örnar. Ve över oss! Eftersom vi förgås.
4:14
SKB
Tvätta ditt hjärta från ondska, Jerusalem, så att du ska kunna räddas. Hur länge ska dina ondskefulla tankar bo i dig?
4:15
SKB
En röst (lyssna) berättar från Dan och olycka hörs från Efraims berg.
4:16
SKB
Återberätta (recitera) för folkslagen, se, låt det höras över Jerusalem, spejare kommer från ett fjärran land och ger (låter höra) sina röster över Juda städer.
4:17
SKB
Som fältets väktare är de mot henne runtomkring, eftersom hon har blivit upprorisk mot mig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
4:18
SKB
Dina vägar och dina gärningar (handlingar) har skapat dessa ting mot dig, detta är din ondska, den är bitter, den sträcker sig ända in i hjärtat.
4:19
SKB
[Jag sa:] Min buk! Min buk! Jag vrider mig i smärta, mitt hjärtas kammare, mitt hjärta kvider i mig. Jag kan inte tiga, eftersom du har hört shofarens röst, min själ, larmet från krig (stridslarmet). [Ordet för buk kan syfta på allt från enbart tarmarna till hela den nedre regionen, men även hela bålen. I denna vers kan man anta att hela kroppen är påverkad.]
4:20
SKB
Det ena fördärvet efter det andra förkunnas, eftersom hela landet läggs öde (tillspilloges). Plötsligt är mitt tält ödelagt, mina tältdukar i ett ögonblick.
4:21
SKB
Hur länge ska jag se baner [fanor som bärs av armén i striden], höra rösten av shofar?
4:22
SKB
Eftersom mitt folk är dårar, de känner mig inte, de är enfaldiga söner och de saknar förstånd, de är kloka i att göra ont, men att göra gott saknar de kunskap om.
4:23
SKB
Jag ser jorden och se, den är öde och tom [1 Mos 1:2] och till himlarna och där finns inget ljus.
4:24
SKB
Jag ser bergen och se, de darrar och alla kullar rör sig fram och tillbaka.
4:25
SKB
Jag ser och se, ingen människa och alla fåglar under himlarna har flytt.
4:26
SKB
Jag ser och se, de fruktbara fälten är öken och alla dess städer är nedbrutna inför Herrens (Jahvehs) ansikte och inför hans brinnande vrede.
4:27
SKB
Därför säger Herren (Jahveh) så: Hela landet ska bli öde, men jag ska inte helt göra slut på det.
4:28
SKB
Över detta ska jorden sörja och himlarna därovan bli svarta (mörka) eftersom jag har talat det, det är min plan, jag ska inte ändra mig och inte ta tillbaka den.
4:29
SKB
Från rösten (ljudet) av ryttare och bågskyttar flyr hela staden, de går in i snåren och upp på klipporna, alla städer är övergivna och ingen man bor därinne.
4:30
SKB
Och du, som är ödelagd [Juda], vad gör du? Varför klär du dig i scharlakan [dyrbara kläder] och täcker dig med smycken av guld? Varför gör du dina ögon stora med färg [sminkar dig]? Fåfängt har du gjort dig tjusig, dina älskare föraktar dig, de söker din själ (ditt liv).
4:31
SKB
Eftersom jag har hört en röst som från en kvinna i födslosmärta, ångesten som hos henne som föder sitt första barn, dottern Sions röst, som flämtar efter luft, som spretar med sina händer: Ve över mig, eftersom min själ förgås till dem som slaktar.