Psa Psalms, psalm Book of Psalms, psalm 39
O spare me, that I may recover strength, before I go hence, and be no more.
Psaltaren 39:13 i olika översättningar
Engelska
KJV (66 books)
O spare me, that I may recover strength, before I go hence, and be no more.
ASV
Oh spare me, that I may recover strength, Before I go hence, and be no more.
FBV
Please leave me alone so I can be cheerful again, before I am dead and gone.
GNV
Stay thine anger from me, that I may recouer my strength, before I go hence and be not.
JPS
Look away from me, that I may take comfort, before I go hence, and be no more.'
LSV
Look from me, and I brighten up before I go and am not!
NASB
“Turn Your eyes away from me, that I may become cheerful again Before I depart and am no more.” NASB 2020
OJB [39:14]
O spare me from Thy frown, that I may recover strength, before I depart, v'eineni (and I be no more).
T4T
Now please leave me alone, and do not punish me any more in order that I may smile and be happy for a while before I die. [EUP, DOU]”
WEB (US)
Oh spare me, that I may recover strength, before I go away and exist no more.”
Svenska
SFB15 [39:14]
Vänd bort din blick från mig, så att jag kan le igen innan jag går bort och inte finns här mer.
SRB26 [39:13–14]
13Hör min bön, HERRE, lyssna till mitt rop! Var inte tyst inför mina tårar, för jag är en främling hos dig, en gäst som alla mina fäder var. 14Vänd bort din blick från mig, så att jag kan få styrkan tillbaka, innan jag går bort och inte mer finns till.
SKB [39:14]
Vänd bort din blick från mig, så jag kan le igen, innan jag går bort och inte finns mer [innan jag dör, och inte finns kvar på jorden]. [Paradoxalt är psalmens sista önskan att Herren ska vända bort sin blick från David. Det verkar motsäga önskan i vers 13 om att höra hans bön och se hans tårar. Dock förstår vi att David rannsakar sig själv och sin skuld, se vers 9. Det finns likheter med Job som har samma önskan om att Gud inte ska se, syna och pröva, se Job 7:19; 9:27; 10:20; 14:6. Herrens hand som tillrättavisade i vers 11 var olidlig, så David önskar en lättnad. Den grekiska översättningen Septuaginta översätter ”låt mig gå” och ”bespara mig” din blick. Innebörden är troligtvis ett uttryck för att han nu tycker att det räcker med prövningar. Det är intressant att i nästa psalm befinner sig David i en djup mörk grop, oförmögen att ta sig upp själv. Där griper Gud in och lyfter upp honom och ger honom en ny sång, se Ps 40:1-4. Den första boken i Psaltaren, Psalm 1-41, närmar sig sitt slut. På samma sätt som den ofta handlar om Davids liv, handlar flera av dessa sista psalmer om Davids ålderdom och sjukdomar, se Ps 37:25; 38:4, 8, 11. Psalmen har konstaterat att livet är kort. David har accepterat döden, men det betyder inte att han ger efter för hopplöshet. Det finns en önskan och bön att få glädja sig åt livet och få ”le” igen. Eftersom israeliterna hade en tro på människans fortsatta existens i dödsriket, Sheol, är det inte troligt att de sista orden ”jag inte finns mer” skulle syfta på ett tillstånd av icke-existens. Bibeln är tydlig med att det finns en dubbel utgång, evigt liv och evig död, se Dan 12:2; Matt 25:46; Joh 3:16. Psalmen avslutas med en önskan om Guds ingripande här medan David ännu levde, se Ps 6:5-6.]