Lam Lamentations, chapter Book of Lamentations, chapter 3
He gives [his] cheek to him that smites him: he is filled full with reproach (disgrace; shame).Mat 5:39
Klagovisorna 3:30 i olika översättningar
Engelska
KJV (66 books)
He giveth his cheek to him that smiteth him: he is filled full with reproach.
DRA
Jod. He shall give his cheek to him that striketh him, he shall be filled with reproaches.
FBV
They should turn a cheek to someone who wants to slap them; they should take the insults of others.
GNV
Hee giueth his cheeke to him that smiteth him: he is filled full with reproches.
LSV
He gives to his striker the cheek, || He is filled with reproach.
NIV (US)
Let him offer his cheek to one who would strike him, and let him be filled with disgrace.
OJB
He offereth his lekhi (cheek) to him that striketh him; he is filled full with reproach.
T4T
If someone strikes us on one cheek, we should turn the other cheek toward that person in order that he may strike it, too, and accept/endure it when we are insulted.
WEB (US)
Let him give his cheek to him who strikes him. Let him be filled full of reproach.
Svenska
SRB26
Må han vända sin kind åt den som slår honom och bli överöst med hån.
SKB
Låt honom ge (vända) kinden till den som slår honom [Job 16:10; Jes 50:6; Mika 5:1; Matt 5:39; 26:67], låt honom bli fylld av förebråelser. [Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Eftersom denna bokstav är en punkt så är det början på alla andra bokstäver, och beskriver ofta skapelsen. Handen symboliserar styrka och kraft. Det första ordet är ”Låt honom sitta” och sedan används samma ord ”Låt honom ge” två gånger. Ordet har en vid betydelse av att ge, överlämna osv. Det finns en ökad grad av behov av inre styrka och kraft i dessa tre verser. Att sitta själv i tystnad är förhållandevis lätt. Att vara tyst och ändå behålla hoppet är svårare, men svårast är att bli föraktad utan att ge igen med samma mynt. Bokstaven jod, handen, visar att det finns ett sätt att komma vidare i ödmjukhet och förtrösta på Herren, se vers 31. Texten antyder också att det första steget är eftertänksamhet som ger insikt om vad som skett. Utifrån den insikten blir det relevant att göra förändringar.]